aromaticiteʹt, teoretiskt begrepp inom organisk kemi, använt vid beskrivning av elektronstrukturer som ger föreningar en särskilt hög grad av stabilitet och reaktionströghet. I bensen, prototypen för alla aromatiska föreningar, uppträder ett cykliskt system av sex kolatomer som är sammanbundna med sex s.k. σ-bindningar och där varje kolatom är försedd med en π-elektron (jämför kemisk bindning). Tillsammans bildar π-elektronerna en sexcenterbindning, en aromatisk sextett av elektroner som ger molekylen en unik stabilisering (en hög grad av delokaliseringsenergi). Alla

(77 av 544 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Lennart Eberson
  • Torbjörn Frejd

Litteraturanvisning

L. Eberson, Organisk kemi ( 2:a upplagan 1977);
T.L. Gilchrist & R.C. Storr, Organic Reactions and Orbital Symmetry ( 2:a upplagan 1979);
J.D. Hepworth m.fl., Aromatic Chemistry ( 2002);
D. Lewis & D. Peters, Facts and Theories of Aromaticity ( 1975).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, aromaticitet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/aromaticitet