astrometrisk dubbelstjärna
astrometrisk dubbelstjärna, dubbelstjärnsystem där de enskilda komponenterna inte kan särskiljas, utan där dubbelheten avslöjas genom den gemensamma bildens (fotocentrums) rörelse på himlen.
Bättre observationsmetoder leder ibland till att den osynliga komponenten hos astrometriska dubbelstjärnor kan påvisas, och benämningen har således ingen fysisk relevans. Sålunda visade F.W. Bessel 1844 att stjärnan Sirius ickelinjära egenrörelse kunde förklaras av en osynlig följeslagare, och 1862 upptäcktes denna av den amerikanske astronomen och teleskopbyggaren Alvan Graham Clark
Information om artikeln
Källangivelse