aula
aula (lat., ’gård’, ’sal’, ’palats’, av grekiska aulēʹ ’fri, luftig plats runt boningshuset’, ’gård’, ’palats’), den inre öppna gården eller samlingsrummet i det grekiskt antika bostadshuset.
Under romersk kejsartid var aula en beteckning för palats och i den fornkristna kyrkobyggnaden för långhusets lekmannadel. Sedan renässansen betecknar aula också fest- eller samlingssal i en skol- eller universitetsbyggnad. I Sverige kom denna benämning i bruk först vid mitten av 1800-talet.
Information om artikeln
Källangivelse