auspicier
auspiʹcier (av latin auspiʹcium ’fågelskådande’), i det antika Rom beteckning för dels tecken som ansågs sända av gudarna, dels observationer och tolkning av dem.
Särskilt studerades fåglars flykt och läten, aptiten hos heliga höns, som hölls i detta syfte, samt åska och blixt. Auspicier företogs, i regel med en augurs bistånd, av de höga ämbetsmän som hade rätt därtill före alla viktigare offentliga åtgärder. Ciceros skrift ”De divinatione” är den viktigaste antika skildringen av
Källangivelse