Björnön omfattar ett högland i söder, med toppen Urd (536 m ö.h.) som öns högsta punkt, och ett lågland i norr. Frånsett personalen på en meteorologisk station är Björnön obebodd. Kolbrytning ägde rum på ön 1916–25. Björnön upptäcktes 1596 av nederländaren Willem Barents. Ön blev norsk 1920 och ingår i Svalbard.