Redan som gymnasistsekreterare (1932–35), stiftsadjunkt (1937–38) och komminister (i Torpa 1939–49) framträdde G. som en färgstark företrädare för en traditionstrogen luthersk kyrkofromhet med högkyrkliga drag, gestaltad i frisk form. Han nådde många, inte minst genom ett omfattande författarskap: essäböcker som Kristi kyrka (1939) och kyrkohistoriska romaner som Stengrunden