bokstavsform, skrifttecknens olika linjemönster. Den beror på faktorer som skrivverktyg, skrivyta och skrivvätska samt på det sätt varpå man fattar och för verktyget. Ser man historiskt

(26 av 181 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Romersk kapitalskrift

Vid vår tideräknings början hade den romerska storbokstavsskriften två former. Den ena, som var utpräglat kalligrafisk, användes för solenna inskrifter och benämns capitalis quadrata. Den andra, naturligt framvuxen ur den ursprungliga romerska skriften, användes bl.a.

(35 av 248 ord)

Karolingisk skrift

Vid Karl den stores hov i Aachen gjordes medvetna insatser för

(11 av 68 ord)

Gotisk skrift

Den karolingiska minuskelns mjukt rundade former undergick en brytning. Raka linjer och kantighet satte sin prägel på den gotiska skriften, som blev trång och smal. Den kraftiga svärtan och de stela formerna bildade

(33 av 229 ord)

Antikva

Det sena 1300-talets och 1400-talets humanister återupptog den karolingiska skriften. Den ansågs motsvara klassisk anda bättre

(16 av 111 ord)

Medievalantikvan

Under 1500-talet förändrades antikvan i riktning mot större, lättare och elegantare

(11 av 60 ord)

Övergångsformer

Under 1700-talet fick antikvan en mera geometriskt regelbunden form samt jämnare och

(12 av 84 ord)

Nyantikva

Ludvig XIV och kardinal Richelieu hade båda ett brinnande intresse för boktryckarkonsten. De grundade 1640 Imprimerie Royale, och för detta tryckeri beordrades 1702 stilskäraren Philippe Grandjean att teckna typsnittet ”romain de roi”, dvs. kunglig romansk antikva.

(36 av 252 ord)

Medverkande

  • Bertil Frick

Litteraturanvisning

V. Falk, Bokstavsformer och typsnitt genom tiderna ( 1978);
D. Jackson, Skrivkonstens historia ( 1981);
E. Lindegren, Våra bokstäver ( 1960);
Grafiska yrken ( 1959).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, bokstavsform. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bokstavsform