I denna har han samlat 109 vistexter, bl.a. ballader samt andliga och världsliga lyriska visor, ofta dialektalt färgade. Visboken tillkom troligen 1630–45 och utgör en av de främsta källorna för svensk visforskning. Den utgavs 1887 av Adolf Noreen och Henrik Schück i samlingen ”1500- och 1600-talens visböcker”.