bygglagstiftning

bygglagstiftning, samlande beteckning för lagar som rör markanvändning, planering och byggande, främst plan- och bygglagen. Planering och

(17 av 117 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Historia före 1970

Redan i de gamla landskapslagarna fanns bestämmelser om hur bebyggelse skulle ske i byar. Dessa bestämmelser blev också vägledande för byggandet i de äldre städerna. Särskild lagstiftning för städer finns i den s.k. Bjärköarätten och senare i Magnus Erikssons allmänna stadslag. Dessutom utfärdades ofta i samband med städernas tillkomst bestämmelser om hur gator och torg skulle utformas i den nya staden.

Under 1600-talet anlades flera nya städer genom kungliga beslut. Gustav II Adolf nyanlade på så sätt t.ex. Göteborg, och

(80 av 604 ord)

Utvecklingen efter 1970

Som ett led i utvecklingen av en nationellt övergripande planering (se fysisk riksplanering) infördes 1972 en lagändring med innebörden att den tidigare fria glesbebyggelserätten avskaffades. Kommunen fick därmed möjlighet att pröva

(31 av 216 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Birger Åström
  • Gösta Blücher

Litteraturanvisning

Litt.:
A. Bexelius m.fl., Byggnadslagstiftningen, byggnadslagen och byggnadsstadgan (5:e upplagan 1970);
G. Blücher, ”1900-talet – det kommunala planmonopolets århundrade”, Planering med nya förutsättningar, Linköping ( 2006);
Boverkets byggregler, 1993–;
Regelverk för hushållning, planering och byggande, utgiven av Boverket ( 2007).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, bygglagstiftning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bygglagstiftning