Släktens mest berömda medlemmar blev Hans Heinrich Cahman (född ca 1640, död 1699), som kom från Schleswig men från mitten av 1680-talet verkade i Sverige, och dennes son Johan Niclas Cahman (född 1670 el. 1680, död 1737). Den senare utbildade många lärjungar och kom att grunda den s.k. Cahman-skolan