Formen bygger bland annat på den kontrastprincip som kan härledas från venetianska skolans concertato-stil cirka 1600. Uppdelningen i solistgrupp och orkester uppträder redan på 1670-talet, då Alessandro Stradella introducerade begreppet ”concerto grosso”. Termen användes dock oenhetligt; verk som verkligen var concerto grosso benämndes inte alltid så och vice versa.