de Haas–van Alphen-effekten
de Haas–van Alphen-effekten[dəha:ʹs fɑnɑʹlfə-] innebär att diamagnetismen hos en metall visar periodiska variationer då man successivt ökar ett pålagt magnetfält.
Effekten, som fordrar mycket rena material och låga temperaturer, observerades första gången 1930 i vismut av de holländska fysikerna Wander de Haas (1878–1960) och Martinus van Alphen (1906–67). Den har utnyttjats för noggrant studium av elektronernas egenskaper i metaller och i vissa metallegeringar.
Information om artikeln
Källangivelse