diplomatik

diplomatiʹk (av diplom), vetenskapsgren som undersöker äldre, framför allt medeltida urkunder. En huvuduppgift är att

(15 av 102 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Utveckling

Tidigast tjänade studiet av urkunderna rent praktiska syften. Det gällde att utröna om företedda kyrko- och klosterprivilegier och andra rättsgrundande dokument var äkta eller ej. I opposition mot en hyperkritisk skola, som ville underkänna nästan alla tidiga urkunder, utformade Jean Mabillon i sitt arbete De re diplomatica libri VI (1681 med senare tillägg) en metodik för

(56 av 395 ord)

Metoder

Vid undersökningen av ett dokument är det givetvis en stor fördel om detta föreligger i original. Materialet, som under antiken och delvis ännu i tidig medeltid var papyrus och senare pergament eller papper, kan då undersökas och även underkastas teknisk och kemisk analys. Ett papper kan ofta dateras med hjälp av sitt vattenmärke, och detta kan i sin tur ha betydelse för dateringen av texten. Formatet kan även vara av intresse. Studiet av skriften (i det medeltida svenska diplommaterialet huvudsakligen

(80 av 702 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Birgitta Fritz

Litteraturanvisning

Archiv für Diplomatik, Schriftgeschichte, Siegel- und Wappenkunde 1955–; Archiv für Urkundenforschung 1908–1944;
H. Bresslau, Handbuch der Urkundenlehre für Deutschland und Italien ( 1912–1931, omtryckt 1958);
S. Kroon, ”Knut den heliges försvunna gåvobrev av 21 maj 1085: Ett antedaterat 1100-talsdokument”, Scandia ( 1989);
Å. Ljungfors, Bidrag till svensk diplomatik före 1350 ( 1955);
S. Skansjö & H. Sundström (red.), Gåvobrevet 1085: Föredrag och diskussioner vid Symposium kring Knut den heliges gåvobrev 1085 och den tidiga medeltidens nordiska samhälle ( 1988);
J. Öberg, Das Urkundenmaterial Skandinaviens. Bestände, Editionsvorhaben, Erforschung ( 1977).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, diplomatik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/diplomatik