diʹpol (av di- och pol), (elektrisk dipol), två lika stora elektriska laddningar med motsatt tecken på något

(17 av 119 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Molekyler som dipoler

I kemin är dipolen en neutral molekyl i vilken elektron- och kärnladdningarnas tyngdpunkter inte sammanfaller. En molekyl med dipolkaraktär säges vara polär. Ett mått härpå är dipolmomentet μ (mätt i enheten coulombmeter, Cm), definierat som μ = Q·l, där Q är den totala positiva laddningen (kärnorna), vilket är detsamma som den totala negativa laddningen (elektronerna) och l är avståndet mellan laddningstyngdpunkterna. En molekyl som saknar dipolkaraktär (μ = 0) sägs vara opolär. En obunden atom i

(76 av 532 ord)

Medverkande

  • Bengt Nordén
  • Ture Eriksson

Litteraturanvisning

G.W. Castellan, Physical Chemistry ( 1983);
G. Hägg, Allmän och oorganisk kemi ( 1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, dipol. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dipol