Konsekvent tillämpades denna naturalistiska estetik av Zola. Han utförde en systematisk insamling av fakta, ibland i intervjuform, som en förstudie, ”ébauche” (’utkast’), rörande de miljöer och människor som skulle figurera i hans romaner. Teorin kring dokumentets estetiska funktion vidareutvecklades av dokumentarismen.