dominant
dominaʹnt (fr., presens particip av dominer ’härska’, ’behärska’), term inom ärftlighetsläran som används om det arvsanlag inom ett anlagspar som i högre grad än det andra (recessiva) anlaget bestämmer en viss egenskap; begreppet infördes av Mendel 1865.
För att det dominanta anlaget skall komma till uttryck behöver det bara finnas på den ena kromosomen i paret; motsvarande recessiva anlag måste finnas på båda kromosomerna för att dess egenskap skall visa sig hos anlagsbäraren. När man beskriver anlagen markeras det dominanta anlaget med stor bokstav (t.ex. A),
Information om artikeln
Källangivelse