Eftersom kyrkan och stiftelserna inte avyttrade sin egendom, undandrogs den från omsättningen på den fria marknaden. En ”död hand” lades över den. Då detta verkade hämmande på ekonomin och samhällsutvecklingen förbjöd statsmakten i vissa länder kyrkan och stiftelser att ta emot testamentariska gåvor i form av fast egendom.