Edmond Jabès följde i Stéphane Mallarmés spår, där meditationen över textens tillblivelse och poesins väsen ingår som teman i den egna poetiska gärningen; den senare präglas också av Jabès judiska arv. Ett samlingsverk är Le Seuil, le sable (’Tröskeln, sanden’, 1990), som samlar hans dikter 1943–88.