Beskyddad av Guizot påbörjade han sin karriär under julimonarkin och var Napoleon III:s utrikesminister 1852–55 och 1862–66. Han var ivrig tillskyndare av en allians med Österrike och förespråkade krig efter Preussens seger vid Sadowa 1866. När han inte fick kejsarens stöd avgick han i september samma år.