Edvard Bäckström framträdde på 1860-talet som poet, ingick i den uppsaliensiska litteraturföreningen Namnlösa Sällskapet och kan i sina bästa dikter mäta sig med de övriga signaturpoeterna, främst i sina melankoliskt meditativa Elegier (1877). Han ägnade sig senare huvudsakligen åt dramatiken och hade stor framgång bland annat med det historiska