Edvard Kocbeks tidiga dikter uttrycker människans gemenskap med naturen och världsalltet. Under kriget anslöt han sig till Titos partisaner, men efter 1945 bröt han som kristen socialist med den officiella ideologin. Hans partisannoveller Strah in pogum (’Skräck och tapperhet’, 1951) väckte stark kritik och var under lång tid förbjudna.