emaljarbeten, utförda i konstnärligt och dekorativt syfte, omfattar två tekniker, guldsmedsemalj

(11 av 52 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Guldsmedsemalj

Denna teknik innebär inläggning av emalj som dekor på föremål av guld, silver, koppar eller brons, varvid färgerna, i motsats till förhållandet vid målaremalj, på varierande sätt avgränsas

(28 av 200 ord)

Europa

Ett mer allmänt bruk av emalj förekom inte förrän omkring 500 f.Kr. Grekiska guldsmycken från 600–300-talen f.Kr. visar sparsamma inläggningar med vit och blå emalj. Grop- och cellemalj fanns i både etruskisk och romersk metallkonst och spred sig även till de romerska provinserna. Först under vendeltiden (550–800) torde en självständig tillverkning av emalj ha förekommit inom

(56 av 399 ord)

Kina och Japan

I Kina och Japan har cell- och gropemaljteknikerna ofta tillämpats på

(11 av 63 ord)

Målaremalj

Tekniken innebär i princip målning med tunna emaljfärger; färgen påläggs i omgångar och bränns vartefter. Därigenom får bilden en

(19 av 129 ord)

Medverkande

  • Kersti Holmquist
  • Sidney Grahn

Litteraturanvisning

B. Arrhenius, Merovingian Garnet Jewellery ( 1985);
H. Lindgren, Handbok för guldsmeder ( 1958);
A. Oldeberg, Metallteknik under vikingatid och medeltid ( 1966).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, emaljarbeten. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/emaljarbeten