Litteraturanvisning
Eyvind Johnson-sällskapets årsbok (1994–);
S. Bäckman, Den tidlösa historien (1975);
L. Dahlberg, Tre romantiska berättelser: Studier i Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater (1999);
Bo G. Jansson, Självironi, självbespegling och självreflexion: Den metafiktiva tendensen i Eyvind Johnsons diktning (1990);
Christer Johansson, Det materialiserade ordet: Medium och mening i Eyvind Johnsons författarskap (2021)
M. Kårsnäs, Eyvind Johnson och djävulen: Människans andra jag och den politiska ondskan (1984);
Ö. Lindberger, Norrbottningen som blev europé (1986);
Ö. Lindberger, Människan i tiden (1990);
R. Mangold, Ich und der andere: Studien zu den autobiographischen Romanen Eyvind Johnsons und Harry Martinsons (1987);
P.-O. Mattsson, Eyvind Johnson: Bibliografi (2000);
M. Mazzarella, Myt och verklighet (1981);
O. Meyer, Eyvind Johnsons historiska romaner: Analyser av språksyn och världssyn i fem romaner (1976);
B. Munkhammar, Hemligskrivaren (2000);
G. Orton, Eyvind Johnson (svensk översättning 1974);
Torsten Pettersson, Att söka sanningen: En grundprincip i Eyvind Johnsons författarskap (1986);
M. Setterwall, The Unwritten Story: A Study of Meta-form in Three of Eyvind Johnson’s Novels (1981);
T. Stenström, Romantikern Eyvind Johnson (1978);
N. Schwartz, Hamlet i klasskampen: En ideologikritisk studie i Eyvind Johnsons 20-talsromaner (1979);
Mats Tormod, Till en berättelse om tröst: Eyvind Johnson omläst (2012);
J. Vulovic, Ensamhet och gemenskap i förvandling: Vägar genom Eyvind Johnsons och Rudolf Värnlunds mellankrigsromaner (2009).
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Litteraturanvisning.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/eyvind-johnson/litteraturanvisning