Fernando Arrabal bosatte sig i Paris vid mitten av 1950-talet, där han anslöt sig till absurdismen. Han gestaltar de absurda mänskliga livsvillkoren, t.ex. i antikrigspjäser som Pique-nique en campagne (1959; ”Picknick på slagfältet”) och Guernica (1960) samt i Le cimetière des voitures (1961; ”Bilkyrkogården”). Från 1962 uppträder