Filippa, som av eftervärlden fick ett odelat gynnsamt eftermäle, gavs tidvis betydande politiskt inflytande av sin make, bl.a. då han gjorde henne till ställföreträdande regent i alla de nordiska länderna under sin utlandsresa 1423–25. Hon vistades längre perioder i Sverige och var under större delen av 1420-talet landets faktiska regent.