flåhacka
flåhacka, hacka med brett, tvärställt blad, varmed man förr flådde av ytskikt på kärr- och mossjord, varefter tuvorna torkades och brändes.
Flåhackningen, som ofta utfördes på beting av vandringsarbetare från Västergötland, var en utbredd nyodlingsmetod i början av 1800-talet. Jämför brännodling.
Källangivelse