folkkonst, en sedan 1900-talets början använd benämning på ett bild- och föremålsskapande med stark anknytning till den förindustriella landsbygdskulturen i motsats till den inom de högre

(26 av 185 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Svensk folkkonst

Termen folkkonst användes ursprungligen främst för sådana konstyttringar som ansågs skapade av ”folket” och som var uttryck för en förment ”folklig” smak. Folkkonsten har emellertid ofta varit direkt eller indirekt beroende av den internationella stilkonstens bild- och föremålsformer. Bekant är folkkonstens stilmässiga eftersläpning i förhållande till den borgerliga konsten (stilretardering), men den modernistiska bildkonstens intresse för och beroende av folkkonstens uttryck kan vara väl så viktig att framhålla. Inom folkkonstforskningen används dock sällan de gängse konstvetenskapliga termerna.

Medan stilkonsten kan

(80 av 930 ord)

Medverkande

  • Nils-Arvid Bringéus

Litteraturanvisning

S. Erixon, ”Folkkonsten i Sverige”, Nordisk kultur 1931;
Bengt Jacobsson, Svensk folkkonst 1–2 ( 1983–85);
M. Nodermann, Nordisk folkkonst ( 1985);
M. Nodermann, Mästare och möbler: Jämtländska målare, bildhuggare, hantverkare och deras produkter ( 1990);
M. Rehnberg (utgivare), Folkkonst i Sverige: Bibliografisk hjälpreda ( 1981);
Sigfrid Svensson (utgivare), Nordisk folkkonst ( 1972);
A.-C. Weimarck, Annamirl och njutningens ugn: Aspekter på ”folkkonsten” och folkkonstforskningen i Europa ( 1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, folkkonst. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkkonst