Från 1484 verkade G. som kapellmästare i katedralen i Milano. Som teoretiker framstår han som en av de främsta företrädarna för den italienska humanismen på musikens område. Vid sidan av sin tonsättarverksamhet (motetter, mässor m.m.) författade G. en rad musikteoretiska traktater, varav de tre viktigaste bildar en enhet, den s.k.