Som essäist med stor beläsenhet utvecklade Friedebert Tuglas den estniska litteraturkritiken. Förutom essäer skrev han företrädesvis noveller med nyromantisk och symbolistisk prägel, samt reseberättelser. I romanen Felix Ormusson (1915) är huvudpersonen en andlig aristokrat, fylld av förakt för all småborgerlighet.