gaon
gaʹon (hebr., ’upphöjdhet’, ’excellens’); pluralis geoniʹm, under tidig medeltid titel på ledaren för en judisk akademi, särskilt i Babylonien.
Med den gaoniska perioden i judarnas historia avses normalt 600–1000-talen. Senare blev gaon en mer generell beteckning för en betydande judisk lärd; Elia ben Salomo kallades t.ex. ”Gaonen av Vilnius”.
Information om artikeln
Källangivelse