Georg Herwegh, som från tidiga år var en beundrare av Heine och Det unga Tyskland, gav 1841–43 ut Gedichte eines Lebendigen (’En levandes dikter’). Med dessa profetiskt framåtsyftande dikter följde Herwegh en litterär–politisk traditionslinje med författarnamn som Hölderlin, Platen och Büchner. Dikterna fick en enorm resonans hos den oppositionella ungdomen