glacialteorin, den av Louis Agassiz 1837 framförda teorin att stora delar av jordklotet varit täckta av en stor inlandsis. Innan dess hade man haft svårt att förklara en rad geologiska fenomen, såsom moräner, flyttblock, rullstensåsar, rundhällar och isräfflor; vidare uppfattades landhöjningen som en s.k. vattuminskning. I regel trodde man att stora floder eller översvämningar varit verksamma. Charles Lyell lanserade med sin s.k. driftteori tanken om ett ishav med flytande isberg, och svensken Nils Gabriel Sefström framförde teorin om en ”rullstensflod”

(80 av 582 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Tore Frängsmyr

Litteraturanvisning

T. Frängsmyr, Upptäckten av istiden ( 1976);
J. & K.P. Imbrie, Ice Ages ( 1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, glacialteorin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/glacialteorin