gravkonst
gravkonst. Strävan att bevara minnet av de döda har bl.a. avsatt inskriftstavlor och monument (epitafier och kenotafer). Själva graven har alltsedan antiken getts en distinkt konstnärlig form, som t.ex. den enligt antik tradition romanska sarkofagen i Verona för helgonen Sergio och Bacco (1179), medan monumentet över fursten Cangrande della Scala (död 1329) utformats som en magnifik ryttarstaty. Mediceernas gravkapell i kyrkan San
(62 av 440 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
C. Fehrman,
Liemannen, Thanatos och Dödens ängel (
1957);
Tora Göransson,
Jean Eric Rehns gravkonst (
1977);
M. Liljegren,
Stormaktstidens gravkor (
1947).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
gravkonst.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gravkonst