Nilsson flyttade 1928 till Paris, där han bl.a. studerade för Charles Despiau. Nilssons konst har starkt påverkats av den klassiska realistiska franska skulpturtraditionen, och hans bronser kännetecknas av hög teknisk skicklighet och sinnlig yta. Framför allt ägnade han sig åt att ömsint skildra den nakna unga kvinnokroppen.