Genom sitt församlingsarbete, sitt teologiska författarskap och sin ekumeniska hållning var Rosendal den svenska högkyrklighetens banbrytare. Liturgiskt och genom den nattvardsväckelse som utgick från honom fick han ett brett inflytande på svenskt kyrkoliv. Sitt pastoralteologiska program framlade han i bokserien Kyrklig förnyelse (1–9, 1935–72).