I sina berättelser och noveller, t.ex. Des deutschen Spiessers Wunderhorn (’Den tyske småborgarens ymnighetshorn’ 1–3, 1913), visar sig Meyrink som en mästare i giftig parodi på småskuren borgerlighet och byråkrati. I romaner som Der Golem (1915; ”Golem”) ger han prov på en absurd fantasi som visar påverkan av