gård, bebyggd tomt, vanligen i betydelsen bondgård; i sydsvenskt språkbruk detsamma som jordbruksenhet (jämför helgård, hemman). I Sverige uppträder bondgårdarna sedan medeltiden i ett antal olika huvudtyper.

Den nordsvenska gården har dominerat i Dalarna och Norrland (liksom i Finland). Den består av ett antal fristående timrade hus som tillsammans bildar en mer eller mindre tydlig fyrkant. Ibland medverkar plankinhägnad till att förstärka gårdens slutenhet. Karaktären av kringgärdad träborg är tydligast i Dalarna och Hälsingland. Kreaturen fördes från markerna in i fähusen

(81 av 602 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Mats Hellspong

Litteraturanvisning

Sigurd Erixon, Svensk byggnadskultur ( 1947);
S. Rentzhog, Stad i trä ( 1967).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, gård. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gård