Albert var en av huvudföreträdarna för den kritiska rationalismen (Traktat über kritische Vernunft, 1968) och studerade huvudsakligen teori- och modellbildningen inom samhällsvetenskaperna samt förhållandet mellan vetenskap och politik. Dessutom granskade han systematiskt och kritiskt förutsättningarna hos alternativa vetenskapsteoretiska synsätt, bland annat positivism, konstruktivism, hermeneutik och marxism.