Heitor Villa-Lobos, som huvudsakligen var autodidakt, blev förtrogen med sitt lands rika folkmusik under omfattande resor. Ur denna kunskap utvecklade han två egna musikformer: Choros (1920–29), ursprungligen improvisationer av gatu- och marknadsmusiker som i Villa-Lobos händer blev en mångfasetterad, raffinerad och samtidigt jordbunden sammansmältning av den amerikanska urbefolkningens musik och