Ireton deltog från 1642 med framgång i inbördeskriget på parlamentets sida. Han strävade efter konstitutionell monarki och religiös tolerans, men då förslag härom 1647 avslogs av kungen blev Ireton ideologisk motståndare till monarkin och var en av de ledande bakom Karl I:s avrättning 1649. Därefter stred han mot de upproriska katolikerna