Henry Wadsworth Longfellow betraktades på sin tid som nationalskald på grund av sin metriskt skickliga, idealistiska, nostalgiska diktning, som dock sällan var djupgående eller probleminriktad. Internationell ryktbarhet vann Longfellow med längre dikter som Evangeline, skriven på hexameter 1847, och eposet The Song of Hiawatha (1855), på trokeisk meter.