hinduismens mytologi
hinduismens mytologi i dess ”klassiska” utformning presenteras främst i de två stora indiska eposen Mahabharata och Ramayana samt i puranatexterna. En rad myter förekommer i sina tidigaste versioner i Veda, och i hinduismens panteon ingår en rad välkända vediska gudar. Dit hör de två mest betydelsefulla, Vishnu och Shiva (Rudra). I spetsen för ”de 33 gudarna” (deva ’gud’) på berget Meru i världens centrum rider åskregnets gud Indra, gudarnas kung, på sin vita elefant, Airavata. Indra härskar över ett eget paradis,
(81 av 783 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
J. Charpentier (utgivare),
Indiska myter och sagor (
1925);
C. Dimmitt & J.A.B. van Buitenen (utgivare),
Classical Hindu Mythology (
1978);
W. Doniger O’Flaherty (utgivare),
Hindu Myths (
engelsk översättning 1975);
P. Hacker,
Prahlada 1–2 (
1959);
D.D. Shulman,
Tamil Temple Myths (
1980).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
hinduismens mytologi.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hinduismens-mytologi