Naturlandskap och kulturlandskap
Terrängformer och berggrund
Större delen av Hälsingland utgör ett vågigt bergkullandskap, där den relativa höjden uppgår till mer än 100 m. I västra delen finns bergkullslätter. Topparna når i väster över 600 m ö.h. Högst är Garpkölen på 671 m ö.h. Höjden avtar successivt mot sydost, men även öster om Ljusnans
(48 av 315 ord)Klimat
Kustzonen vid Bottenhavet ingår i det smala band med lokalmaritimt klimat
(11 av 75 ord)Växtliv
Hälsinglands yta täcks till 83 % av skog. Av träd med över 25 cm stamdiameter är 95 % tall och gran. I fältskiktet dominerar lingon, blåbär, ljung, kruståtel, mjölke, skogsstjärna, ekorrbär, vårfryle, ängskovall och ekbräken. Linnea är vanlig, och i gammal skog också orkidéerna knärot och spindelblomster samt ögonpyrola. Orkidéarten skogsfru finns på ett fyrtiotal växtplatser.
En del
(58 av 395 ord)Djurliv
Hälsinglands djurliv är med undantag för kustlandet i sydöst typiskt för det nordskandinaviska skogslandet. Vanligast bland de större däggdjuren är älg, rådjur, skogshare, ekorre, hermelin, småvessla, mink, skogsmård, grävling, rödräv och bäver. Igelkott förekommer sällsynt, och då främst i kustlandet. Utter, som tidigare
(43 av 307 ord)Kulturlandskap
Den odlade bygden är i Hälsingland strängt knuten till områden under högsta kustlinjen och närmare bestämt till sedimentjordar längs älvdalarna. Större sammanhängande odlingsbygder finns sålunda längs
(26 av 182 ord)