D. var en av sin tids främsta kännare av den tidiga kyrkans historia. Han var publicistiskt och kyrkopolitiskt verksam, en antiprotestantisk polemiker, senare mer ekumenisk. Av historisk-vetenskapliga skäl vägrade han acceptera Första Vatikankonciliets lära om påvens ofelbarhet och drabbades av exkommunikation 1871.