Uppslagsverk

infraocklusion

infraocklusioʹn (nylat. infraoccluʹsio, av infra- och ocklusion), inom odontologin förhållandet att en eller flera tänder inte kommit upp i rätt läge i nivå med de övriga tänderna i käken.

Orsaken kan vara att det är trångt mellan granntänderna så att tanden inte får plats att växa upp eller att ett slag mot tanden under framväxtperioden skadat rothinnan så att tanden vuxit fast i käkbenet, ankylos.