Inger Christensen är främst känd som lyriker. Hennes diktning gäller människans frigörelse, varvid natur ställs mot förkonstlad, kulturell verklighet, t.ex. i Christensens första diktsamlingar Lys (1962) och Græs (1963; båda översatta i ”Ljus, gräs”). Inte minst Christensens språksyn med rötter i barocken ger en särprägel åt hennes diktning.