Inhyseshjonen var inneboende utan att behöva vara närmare släkt med familjen eller tillhöra tjänstefolket. De utgjorde en del av den under 1800-talet snabbt växande gruppen av egendomslösa på landsbygden, socialt sett med lägre anseende än backstugusittarna, vilka disponerade en egen bostad. Ca 20 % av allmogen utgjordes 1855 av inhyseshjon.