interpunktionstecken

interpunktionstecken, diakritiska tecken, inom paleografin tecken som i senantika och medeltida handskrifter huvudsakligen tjänade till att avgränsa satser eller delar av satser; de angav ursprungligen retorisk pausering.

(27 av 188 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Jan-Olof Tjäder

Litteraturanvisning

B. Bischoff, Paläographie des römischen Altertums und des abendländischen Mittelalters ( 1979);
M.B. Parkes, Pause and Effect: An Introduction to the History of Punctuation in the West ( 1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, interpunktionstecken. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/interpunktionstecken