De flesta islänningatåtar utspelas före 1200. Ofta är det en skildring av en islännings resa utomlands där han träffar hövdingar och uppnår respekt samt tar emot gåvor. En del islänningatåtar har bevarats i samlingsverk av kungsagor, t.ex. Flateyjarbók, andra har bevarats som självständiga berättelser.