(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Statsskick

Staten Israel fick 1948 ingen skriven författning, väsentligen beroende på oenighet om vilken roll religionen skulle spela i den nya judiska staten (se avsnittet

(24 av 169 ord)

Partiväsen

Följden av Israels proportionella valsystem och de många skiljelinjerna i israelisk politik har blivit ett flerpartisystem, vilket består trots att spärren för småpartier 2014 höjdes från

(26 av 179 ord)

Politisk bakgrund

Israels dominerande politiska parti 1948–77 var det socialdemokratiska Israels arbetarparti (32–38 procent i valen 1949–65), bildat redan 1930 som Mapai. Under denna period hade Arbetarpartiet, i nära allians med fackföreningsrörelsen Histadrut, en närmast hegemonisk position inom Israels politik med premiärministrar som David Ben-Gurion (1948–54 och 1955–63), Golda Meir (1969–74), Yitzhak Rabin (1974–77 och 1992–95) och Ehud Barak (1999–2001). Dess stödparti till vänster var det marxistiska Förenade arbetarpartiet (Mapam). Arbetarpartiets väljare rekryteras framför allt bland den del av Israels judiska befolkning som har europeisk

(83 av 730 ord)

Aktuell politik

Israels dominerande politiker under 2000-talets första decennier var Benjamin Netanyahu. Han återkom som partiledare för Likud 2005, och efter att partiet blivit näst störst i valet 2009 lyckades han bli premiärminister i en samlingsregering. Netanyahu höll sig sedan kvar vid makten efter valen 2013 och 2015. Det senare utlystes som en följd av den regeringskris som uppstod 2014 på grund av oenighet mellan koalitionspartierna kring den kontroversiella så kallade nationalstatslagen. Denna antogs 2018 efter att Netanyahu 2015 bildat landets dittills

(80 av 691 ord)

Medverkande

  • Isabell Schierenbeck
  • Sune Persson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Statsskick och politik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/israel/statsskick-och-politik